Skrönsakslandets blogg

Skrönsakslandets blogg

Om bloggen

I bloggen skriver jag tankar och reflexioner om politik, kultur och samhällsdebatt med grundinställningen "konservativ liberalism". Jag välkomnar kommentarer som stimulerar till reaktioner och debatt och ser gärna att Skrönsakslandets vänner bjuder in nya vänner.

En soppa

SamhällsdebattPosted by Geson 04 Sep, 2016 11:21
Debattklimatet i Sverige förefaller för närvarande präglas av förvirring, men av också av skarpare åsiktsskillnader. Uppfattningar som företräder det som jag kallar den systemkritiska opinionen börjar alltmer tillåtas sticka upp huvudet även i etablerade media. Men samtidigt simmar vi i en soppa av ogenomtänkta och förment etiska tyckanden i dagsaktuella ämnen. Det kan gälla frågor som separering av flickor och pojkar i skolundervisningen, burkiniförbud, synen på rasism eller nödvändigheten att långsiktigt acceptera existensen av en klankultur i vårt land. För att komma framåt krävs nolltolerans mot den hittillsvarande tendensen att "brännmärka" åsiktsmotståndare – och det gäller båda sidor – och att vi i stället anstränger oss att konkret bemöta argumenten som sådana.

När det gäller att separera flickor och pojkar i gymnastikundervisningen ser jag stora risker för att det bara är ett första steg, som säkert kommer att följas av fler om det får passera. Visst har vi en gång tillämpat sådan separation i Sverige, själv har jag t.o.m. gått i en skola som helt saknade flickor (dessvärre!). Men nu är nu och inte då. Jämställdhet är en del av vår nutida värdegrund, och den ska vi hålla på. Dessutom, visst är det fysisk skillnad på pojkar och flickor i genomsnitt, men ingen individ är ett genomsnitt. Vill man dela upp en klass i dem som föredrar tuffare idrotter och dem som nöjer sig med mjukgympa så hamnar det såväl pojkar som flickor i båda grupperna – se bara på svenska idrottstjejers framgång i olympiaden.

Att se burkinin som ett harmlöst val av baddräkt är aningslöst och bottnar antagligen i att vi inte har konfronterats med problemet på allvar i Sverige. Vilket man har i Frankrike. Läs artiklar av Chris Forsne (http://ledarsidorna.se/2016/08/chris-forsne-att-ga-fiendens-vagar/) och Per Wästberg (http://www.svd.se/burkini–ett-tvang-eller-en-ventil-mot-ett-friare-liv) som ger en mer insiktsfull bild av vad det handlar om, betydligt seriösare än de ryggmärgsreflexer som upprörs över att poliser har tvingat en kvinna att klä av sig på stranden i Nice (obs! ordvalet ”klä av sig”, det ger helt andra associationer än ”ta av slöjan” som det i verkligheten handlade om).

Radikaliseringen i Sverige har tagit sig många uttryck under senare år. Det som jag senast blev medveten om är bloggar som förbjuder vita män att kommentera (http://www.svd.se/inga-vita-far-kommentera/om/ledare). Frågan om vad rasism innebär har legat högt på dagordningen länge, samtidigt som många använder ordet slentrianmässigt utan att förklara vad de menar. Enigt min uppfattning är det inte rasism att diskutera vad som utmärker svensk kultur och värdegrund. Och då bör det inte heller vara rasism att diskutera MENA-ländernas kultur och värdegrund. Att däremot dela in människor efter hudfärg (som ju är genetisk, i motsats till kultur) uppfattar jag som ren och skär rasism. Eller kanske brun, i dubbel bemärkelse när det gäller nätsajten Makthavarna.

Många anser att det stora flertalet invandrare i Sverige vill fortsätta att leva med sin kultur och att det är något vi måste leva med. Det beror naturligtvis i hög grad på vad man menar med kultur. Att vilja fira ramadan är en sak, att välta den svenska rättsstaten över ända och ersätta den med sharialag är en annan. I många fall har de som tidigare har kommit till Sverige i syfte att arbeta och bygga upp ett nytt liv varit ganska sekulära och beredda att låta sig assimileras. Problemen med radikalisering har i stället uppkommit i andra och tredje generationen. Däremot ställer det sig säkert annorlunda när det gäller den senare tidens våg av migranter som av flyktingsmugglare utlovats ett paradis på jorden med arbetsfri försörjning, betald bostad och andra förmåner. Det är en grupp vars ambitioner framgår av den här artikeln (http://www.svd.se/darfor-klagar-de-pa-asylboendena/i/senaste/om/ledare). Och den gruppen ska över huvud taget inte vara i vårt land.

Uppfattningen att vi stillatigande ska acceptera att de postmodernistiska idéerna kommer att ”kapslas in” för att möjligen, i en avlägsen framtid, tyna bort framstår för mig som en kapitulation liknande den som Houellebecq beskriver i Underkastelse. Slutsatsen att vi också kommer att få acceptera en islamisering av Sverige är självfallet lika motbjudande. I stället menar jag att vi på allvar borde hedra vårt västerländska upplysta idéarv genom att öppet ta strid mot det som hotar vår kultur, vare sig det handlar om postmodernism eller klankultur.



  • Comments(1)//blogg.skronsakslandet.se/#post70

Det går åt fel håll

SamhällsdebattPosted by Geson 26 Jul, 2016 18:53
I nyhetsflödet dyker det i dag upp oroande tecken på att utvecklingen i Tensta, Husby och Rinkeby går åt fel håll. De sociala klyftorna blir allt större. Inkomstnivån minskar, samma sak med utbildningsnivån. Man kan fundera över varför det har blivit på det här sättet.

Kanske det är så att många gamla Tenstabor har fått lönen sänkt, även om det förefaller svårt att tro att det är så den svenska arbetsmarknaden fungerar. Något mer troligt är att de som tidigare har haft jobb, men nu har blivit arbetslösa, tvingas leva på en a-kassa som är lägre än den tidigare lönen.

Svårare är det att begripa hur någon Tenstabo har kunnat få sin utbildningsnivå sänkt. Det utbildning man har fått borde rimligen stå sig livet ut, åtminstone i absoluta termer om än inte i relativa.

Nej, vi måste nog söka förklaringen någon annanstans. Det handlar inte om samma Tenstabor.

Den svenska befolkningen har under de sista två åren utökats med kanske en halv miljon människor där prognosen är att högst 25% kommer att försörja sig på eget arbete inom 15 år. Det kan helt enkelt handla om att en del av dessa personer har hamnat i Tensta, Husby och Rinkeby och – eftersom deras inkomst- och utbildningsnivå är lägre än de tidigare invånarnas – påverkar genomsnittet.

När man i nästa steg funderar på vad man kan göra åt de ökande social klyftorna i Tensta, Husby och Rinkeby är det därför viktigt att ha klart för sig vad det beror på, och om det har att göra med en olycklig samhällsförändring i största allmänhet eller om orsaken är en oundviklig konsekvens av Regeringens (med stöd av oppositionen) förda politik.


  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post64

Tillit och demokrati

SamhällsdebattPosted by Geson 25 Jul, 2016 00:30

Nu kan man äntligen diskutera den svenska kulturen utan att behöva skämmas. Vad som är specifikt för oss svenskar. Och vilka kulturella drag som vi sätter störst värde på. Något som de flesta verkar vara överens om är att tillit är en egenskap som är speciellt utmärkande för den svenska kulturen.

TILLIT

Det finns många internationella undersökningar som visar att Sverige är exceptionellt när det gäller tillit. Och det gäller flera aspekter av tillit. En är horisontell tillit. Att man litar på sina medmänniskor, inte räknar med att de ska passa på att lura en så snart de får tillfälle.

Det finns också vertikal tillit – uppåt och nedåt. När det gäller den vertikala tilliten uppåt rankas svenskarna också mycket högt. Vi räknar i allmänhet med att staten vill oss väl, att de som styr vårt land är hyggligt hederliga och kapabla. Att företrädare för det allmänna inte primärt är våra fiender. I alla fall anses vi ha god tillit till staten i jämförelse med andra nationer. Det är möjligt att det som har hänt under det senaste året kan ha gjort genomsnittssvensken mindre benägen att känna tillit till andra människor och till dem som styr vårt land. Såvitt jag känner till finns inga aktuella internationella tillitsundersökningar som visar hur det förhåller sig med den saken.

Sedan finns det också vertikal tillit i den motsatta riktningen. Det vill säga statens tillit till att medborgarna förstår sitt eget bästa. Att man äter och dricker på det sätt som är mest hälsosamt. Att man organiserar sitt familjeliv på rätt sätt, exempelvis när det gäller ansvarsfördelning, uttag av föräldraledighet eller karriärsatsning. Att man ägnar sig åt fritidsaktiviteter som är uppbyggliga. Det finns – fortfarande så vitt jag känner till – inga internationella undersökningar som visar hur hög statens tilltro till medborgarna är i Sverige. Mitt grundtips är att Sverige skulle rankas mycket lågt på den skalan.

En orsak till att vi i Sverige har hög tillit till våra medmänniskor är att vi oftast tycker likadant. Vår kultur prioriterar konsensus framför konflikt.

KONSENSUS

Den svenska konsensuskulturen slår igenom på alla nivåer, från det vardagliga mötet mellan människor till samhällsdebatten. Den som på utropet ”en sådan härlig vinterdag!” svarar ”jag avskyr alla väder med minusgrader” bemöts med bestörtning, misstro och förvirring. En svensk som gör ett påstående väntar sig inte att mötas med ”jag tycker tvärtom” (så som är fallet i exempelvis Frankrike). Allt samtal mellan människor har i stället till syfte att söka sig fram till den punkt där man är överens. Det är konsensuskulturen.

På individnivån är konsensuskulturen oförarglig, om än något andefattig. Allvarligt blir det när samma kultur lägger sin kalla hand över samhällsdebatten. På den politiska nivån talar man om ”problemformuleringsmonopolet”. Och i media ”springer alla åt samma håll när drevet går”. Riktigt allvarligt är det när samhällsdebatten präglas av en sådan grad av konsensus att avvikande röster demoniseras eller inte bereds utrymme i etablerade media. Då handlar det om ett hot mot den fria opinionsbildningen.

DEN FRIA OPINIONSBILDNINGEN

Den fria opinionsbildningen i Sverige är grundlagsskyddad genom bestämmelser om åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Tanken att samhället utvecklas på ett gynnsamt sätt om olika uppfattningar kan framföras offentligt och ställas mot varandra är ett barn av upplysningen på 1700-talet. Men för att en dynamisk samhällsdebatt ska uppstå räcker det inte med en formell frihet att sprida kontroversiella åsikter. Om opinionsbildningen inte är fri också i praktiken, om den inte kan ta ut svängarna och botanisera också i det kontroversiella, i det opassande, i det som utmanar konsensuskulturen, då får vi en situation där gamla eller dåliga idéer inte möter det motstånd de behöver. En situation där nya och bättre idéer inte får fotfäste i opinionen. Det är den situation som vi i dag befinner oss i, och som i sin tur har konsekvenser för demokratin.

DEMOKRATIN

Frågar man vad som konstituerar en demokrati svarar de flesta någon variant på ”ett system där den politiska ledningen utses genom val med allmän och lika rösträtt”. Är då dagens Turkiet en demokrati? Eller Libyen och Irak? För att inte tala om dåvarande Sovjetunionen? En alltför ytlig och enkel syn på demokratibegreppet har fått de flesta att oreserverat jubla över Erdoğans snabba seger över de militära kuppmakarna. Och samma inskränkta demokratibegrepp ligger bakom föreställningen att de libyska och irakiska folken enkelt kunde räddas från diktatur genom militära interventioner.

En demokrati i djupare mening kräver mer än så. Allmän och lika rösträtt är givetvis en första förutsättning, och innebär att en minoritet inte kan förtrycka majoriteten. Men till det krävs också en fungerande rättsstat, som bland annat hindrar majoriteten från att förtrycka minoriteten. De regimer som röstas fram i allmänna val behöver ju inte med automatik vara gynnsamt inställda till de mänskliga rättigheter som vi normalt förknippar med ett fritt samhälle.

En tredje förutsättning för verklig demokrati är att det finns alternativ att välja mellan. Den saken saknades i Sovjetunionen, och därför var det kommunistiska systemet inte någon demokrati, trots allmänna val med högt valdeltagande.

En pall måste ha minst tre ben för att stå stadigt. Jag menar att en demokrati också kräver minst tre ben för att vara värd namnet. Det första är allmän och lika rösträtt, det andra en fungerande rättsstat. Men det tredje benet, som jag menar är lika viktigt som de två andra, är en fri opinionsbildning som ger medborgarna tillgång till alternativ att välja mellan.

Så om man följer tankekedjan från tilliten, via konsensuskulturen, över problemen med den fria opinionsbildningen till förutsättningarna för en fullödig demokrati: skulle slutsatsen vara att den svenska tilliten utgör ett hot mot demokratin? Det kan ändå vara värt att fundera över.



  • Comments(2)//blogg.skronsakslandet.se/#post63

Fler lock lyfts

SamhällsdebattPosted by Geson 24 Jul, 2016 23:59
I en ledare i SvD 24/8 redovisar Ivar Arpi en intervju med den amerikanske psykologiprofessorn Jonathan Haidt (http://www.svd.se/en-extremt-intolerant-rorelse/om/ideresan). Ledaren är uppseendeväckande, för den innebär en uppgörelse med en ideologi som under lång tid dominerat etablerade media, den politiska opinionsbildningen och samhällsdebatten så totalt att invändningar varit i stort sett bannlysta. Arpi tassar förvisso försiktigt, han lägger de flesta slutsatserna i intervjupersonens mun och inte i sin egen. Men genom att publicera intervjun som en huvudledare väljer SvD att göra en mycket tydlig markering.

Haidt hävdar bland annat att "den akademiska vänstern blivit galen. Inte bara med politisk korrekthet, utan också med nya idéer som kommer från feministiska och marxistiska teorier om privilegier och offerskap". Det som beskrivs i artikeln är en bukett av postmodernistiska teorier som har styrt mycket av samhällsdebatten i Sverige, men som har sitt ursprung på andra sidan Atlanten och som har fått sitt genomslag i många länder.

Här är en lista på det som jag uppfattar som opinionsledande dogmer i Sverige. Jag vill inte utesluta att jag kan ha missuppfattat en del. Men om så är fallet menar jag att skulden inte helt ligger på mig själv.
– Den grundläggande motsättningen i samhället utgörs av ett strukturellt våld från förövare mot offer.
– Vem som är förövare bestäms av objektiva identitetsmarkörer. Exempelvis är en svensk vit man alltid förövare, oavsett vad han faktiskt har gjort.
– Vem som är offer bestäms också av objektiva identitetsmarkörer. Exempelvis är en invandrad färgad kvinna alltid ett offer, oavsett vad hon själv upplever.
– På grund av kolonialismen har Sverige en skuld mot alla u-länder som måste sonas.
– Mänskliga rättigheter är universella. Det innebär att Sverige har en skyldighet att tillgodose dessa rättigheter för alla människor i världen.
– De människor som vill komma till Sverige har samma rätt som de som redan bor i landet att bosätta sig här och att åtnjuta samma rättigheter, inklusive välfärd, som svenska medborgare.
– Alla kulturer som finns i Sverige har samma värde, förtjänar samma respekt och ska ha samma möjligheter att göra sig gällande.
– De som kritiserar dessa dogmer ska inte bemötas med argument utan brännmärkas som fascister, rasister eller islamofober. Kritiska personer bör också hindras från att göra sig gällande genom att begränsa spridningen av deras åsikter eller där så är möjligt motverka att de får uppdrag eller anställningar som kan ge inflytande.
– Nyhetsrapporteringen i media ska vara underordnad stödet för dessa dogmer. Media ska därför inte ge spridning åt fakta som kan uppmuntra kritik och spela bruna krafter i händerna.
- Media ska prioritera "den lilla människans perspektiv" framför kritisk analys av de större sammanhangen.

Det finns säkert mer i samma stil som jag har missat. För människor som inte är akademiker eller tillhör kultureliten måste hela den här tankestrukturen framstå som märklig, världsfrämmande, i hög grad kontraintuitiv. Vurmen för postmodernistiska teorier har tagit steget från att vara analysinstrument till att bli normerande – inte bara för idédebatten utan även för politiken.

Frågan är om inte den postmodernistiska idéstruktur som har dominerat samhällsdebatten bär en stor skuld till den polarisering vi i dag upplever. Många människor känner ett främlingskap inför svårbegripliga dogmer. Man upplever att den egna kulturen ifrågasätts, att resultaten i form av en massiv invandring skrämmer och att TV och ledande dagstidningar mörkar sanningen. De som i USA stöder Donald Trump, de som i Storbritannien röstade för Brexit, den opinionen finns också i Sverige. Den har inte manifesterat sig runt en specifik fråga som i dessa länder, men i sociala och alternativa medier är den högst påtaglig. Om vi inte gillar den utvecklingen måste vi ta till oss att det har funnits en dominerande ideologi som nu behöver ifrågasättas i grunden.



  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post62

Opinionen svänger

SamhällsdebattPosted by Geson 23 Jul, 2016 20:54
På sociala och alternativa media finns en opinion som ser den nuvarande situationen i Sverige som antagonistisk. Det betyder att motsättningarna skulle vara så djupgående att det inte finns någon möjlighet till dialog och ömsesidig påverkan. Man ser framför sig samhällskollaps, att våld är oundvikligt, alternativt att enda räddningen består i att emigrera. För den som var med år -68 re'n känns revolutionsromantiken bekant, fast man nu etiketterar sig som höger i stället för vänster.

Jag kan instämma i mycket av den den systemkritiska opinionens problembild. Staten har misslyckats med att upprätthålla våldsmonopolet i utanförskapsområden. Ledande media, inklusive SvT, har i sin nyhetsförmedling mörkat information som uppfattas som kontroversiell och driver en opinionsskapande agenda i stället för att leva upp till ansvaret att förmedla kritisk analys. Det okontrollerade inflödet av invandrare har skapat problem som varken regeringspartier eller opposition har en plan för att hantera.

Jag vill inte släppa min tro på att går att åstadkomma en förändring inom systemets ramar. Det handlar om att skapa en opinion för att statsmakterna ska förse sig med nödvändiga verktyg och sedan använda dem effektivt. Är det realistiskt att tro på en förändrad opinion?

I dagens utgåva av SvD, en av de tidningar som de systemkritiska klassar som MSM – mainstream media – finner man följande på sidorna 4-6:
1) En ledarkolumn som kräver att rättssystemet återupprättar lag och ordning i s.k. utanförskapsområden,
2) En huvudledare som kritiserar den svenska konsensuskulturen, som först lagt locket på migrationsdebatten och därefter öppnat för en radikal omsvängning,
3) En debattartikel som kritiserar att president Erdogan, efter kuppförsöket, i en rad medier framstått som demokratins försvarare.

Sådana uttryck för en kritisk opinion skulle för ett halvvår sedan normalt ha funnits i alternativa media men absolut inte i en ledande dagstidning. Opinionen är på väg att svänga. Saker kan sägas även i den offentliga debatten som tidigare varit anatema.

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post61

Turkisk demokrati

SamhällsdebattPosted by Geson 17 Jul, 2016 13:07
Så blev det en militärkupp i Turkiet som snabbt hamnade på hälleberget, som en ledarkommentar uttryckte saken. Reaktionen från alla opinionsbildare – media och politiker – är den här gången än mer homogen än vanligt: Man är lättad över att ett hot mot demokratin misslyckades men bekymrar sig över att Erdogans ställning ytterligare befästs.

Men jag kan inte se det som annat än en alltför ytlig analys. Man stirrar sig blind på en aspekt av demokrati, förekomsten av allmänna val. Och glömmer två andra lika viktiga förutsättningar, nämligen fri opinionsbildning och rättsstat.

Jag tycker inte att det är trevligt med militärkupper. De sätter förvisso rösträtten ur spel, åtminstone tillfälligt. Men kuppen hade uppenbarligen till syfte att återställa de två demokratiska funktioner som för närvarande saknas i Turkiet: ett fungerande rättsväsende och fri opinionsbildning. Något förenklat kan man säga att om kuppen hade lyckats så hade nettoeffekten blivit minus ett och plus två när det gäller demokratins tre ben.

Ur ett Västeuropeiskt perspektiv är det naturligt att se militära ingripanden i ett lands politik med största misstänksamhet. Men Turkiet har andra traditioner. Alltsedan Kemal Atatürk förändrade Turkiet i grunden och skapade en stat baserad på demokrati, modernitet, åtskillnad mellan stat och religion och jämlikhet (även för kvinnor) har militären stått som yttersta garant för att försvara det som Atatürk åstadkom. Dessvärre har dessa demokratiska landvinningar under senare tid steg för steg urholkats av AKP under Erdogan.

Fixeringen vid allmän rösträtt som enda kriterium på demokrati har i vår tid lett till oerhörda missgrepp från Västmakters sida, exempelvis i Irak och Libyen. Om politisk opposition stryps, om grundläggande rättssäkerhet saknas, då är det inte mycket glädje med majoritetsval, särskilt om denna majoritet stöder etableringen av regimer som är allt annat än demokratiska. Västeuropas utveckling mot demokrati var en lång process som pågick under hundratals år. Den lika och allmänna rösträtten var inte inledningen på den processen utan avslutningen, och den kunde framgångsrikt genomföras först när vi hade en fri press och en fungerande rättsstat.

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post60

-ismen för dagen

SamhällsdebattPosted by Geson 11 Jul, 2016 13:46
För inte så länge sedan förklarade sig (nästan) alla politiker vara feminister. Någon närmare förklaring vad man lade i begreppet gavs inte. Om det kanske handlade om att engagera sig i militant aktivism till stöd för Sällskapet för att Sprätta upp Män. Eller om det räckte att med mod i barm och utan att darra på manschetten stå upp för att rätten till likhet inför lagen även ska omfatta kvinnor. Det var oklart.

Sedan Almedalsveckan är plötsligt (nästan) alla politiker nationalister. Inte heller den här gången innefattar de stolta deklarationerna något närmare besked om vad man lägger i begreppet. Kanske det bara handlar om den varma känslan när man sjunger "jag är så glad att jag är svensk..." den 6 juni. Eller kanske ambitionen är att tränga mer på djupet i blodsgemenskapen och Sveriges historiska uppgift i världen. Det är oklart, också den här gången.

Det ska bli spännande att se vilken -ism som (nästan) alla politiker kommer att bekänna sig till nästa gång. Att komma ut ur garderoben som populist ser inte så troligt ut, åtminstone i dagsläget.

Men kanske opportunist?

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post58

Feltänk?

SamhällsdebattPosted by Geson 08 Jul, 2016 00:10

Trots att underlaget är osäkert förefaller det som ungefär en tredjedel av de 163 000 nyanlända har flytt från livsfara i krigets Syrien. Två tredjedelar har kommit från andra länder, och av andra orsaker.

Rapporteringen om enskilda människoöden har gett intryck av att människor som fördrivits från sina hem i Syrien mest av allt längtar efter att återvända dit så snart det blir möjligt.

Om asyl är en rättighet som kan åberopas av den som flytt från livsfara skulle den uppstramade asylprövning som har aviserats innebära att i storleksordningen 50 000 personer beviljas asyl och i storleksordningen 100 000 får avslag.

De 50 000 bör naturligtvis, av humanitära skäl, beredas en människovärdig tillvaro i Sverige under väntetiden tills de kan återvända. De 100 000 måste, lika naturligtvis, förutsättas lämna landet när de har fått besked.

Men hur kan det då komma sig att all diskussion handlar om integration, åtgärder för att underlätta tillträde till arbetsmarknaden, värdegrundsarbete och liknande? Det borde ju rimligtvis inte vara relevant, vare sig för de 50 000 eller de 100 000.

Det står en elefant i rummet.



  • Comments(3)//blogg.skronsakslandet.se/#post55
« PreviousNext »