Skrönsakslandets blogg

Skrönsakslandets blogg

Om bloggen

I bloggen skriver jag tankar och reflexioner om politik, kultur och samhällsdebatt med grundinställningen "konservativ liberalism". Jag välkomnar kommentarer som stimulerar till reaktioner och debatt och ser gärna att Skrönsakslandets vänner bjuder in nya vänner.

Hösten

AllmäntPosted by Geson 26 Sep, 2016 13:17
Jag börjar tycka mer och mer om hösten. En gravt underskattad årstid.

Sommaren är bråkig och kravfylld. Allt som ska göras. Allt som ska hinnas med. Ibland för hett, ibland oväder.

Med hösten stillnar allt. Man har haft tillfälle att skörda. Ett och annat har kunnat läggas in i förråden.

Den oroliga våren är redan långt borta. Sommaren, med alla förväntningar – somliga uppfyllda, andra inte – är lyckligen överstånden.

Än finns tid innan vintervilan. Tid att promenera, kanske på stigar man inte gått förut. Tid att lyssna, nu när naturen lugnat ner sig.

Det är tillräckligt bra.



  • Comments(4)//blogg.skronsakslandet.se/#post72

Oroande vänskap

AllmäntPosted by Geson 09 Aug, 2016 23:44
Ryssland hyllar inte principen att det är upp till varje land att själv bestämma sin plats i världspolitiken. Ryssland tänker geopolitiskt. Det land som är starkt nog att hävda sina intressen avgör gränserna för sitt intresseområde. Rysslands intresseområde omfattar bland annat länderna mellan Svarta Havet och Kaspiska Havet. Det omfattar också Krim och östra Ukraina, kanske hela Ukraina. Och de baltiska staterna.

EU hyllar principen att det är upp till varje land att själv bestämma sin plats i världspolitiken. Det förstår inte Ryssland. När EU stöder Ukrainas ansträngningar att närma sig Västeuropa ser Ryssland det som geopolitiska ambitioner från EU:s sida att utvidga sitt intresseområde. Och så uppfattar Ryssland också de baltiska staternas medlemskap i EU och NATO. Som ett resultat av EU:s geopolitiska strävanden.

Om Ryssland skulle ta steget att flytta fram sina positioner i Baltikum ökar risken för att även Sverige skulle beröras av militära operationer. I valet mellan att skydda sig genom medlemskap i NATO och att lita till sin egen militära kapacitet har Sverige valt det senare. Emellertid har Sverige inte någon nämnvärd militär kapacitet och förefaller inte vara på väg att bygga upp någon.

Men Sverige kan trots det få ett visst skydd genom att de baltiska staterna är NATO-medlemmar. NATO skulle således agera om dess medlemmar utsattes för en rysk aggression.

NATO:s åtgärder förutsätter enhällighet, dvs. att samtliga medlemmar stöder ett militärt ingripande. En av NATO:s medlemmar är Turkiet, som just nu är i färd med att bygga upp en vänskaplig relation med Ryssland. Om den vänskapen skulle bli djup och varaktig är det knappast troligt att Turkiet skulle tillåta NATO att genomföra några militära aktiviteter som är riktade mot Ryssland.

De baltiska staterna har all anledning att oroa sig över den nya vänskapen mellan Turkiet och Ryssland. Det har också Sverige.

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post66

Älskade hatade Sverige

AllmäntPosted by Geson 15 Jul, 2016 00:02

I dag handlar mitt inlägg om utlandssvenskarna, en inte oviktig grupp bland dem som oroar sig för och debatterar samhällsutvecklingen i vårt land.

Att välja att arbeta utomlands är en högriskverksamhet. Den dag man tar det djärva steget att återvända till Sverige blir Jantelagen en högst påtaglig realitet. Upplevelserna i fjärran land bemöts med besvärat ointresse och misstanken att ”man ska tro att man är något” hänger i luften som ett ständigt närvarande Damoklessvärd.

Man blir då också varse att utlandserfarenhet inte räknas som en merit i Sverige – så som den gör i de flesta andra länder utom Norge – utan snarare något som kan jämföras med desertering. Det här är inte något som skiljer offentlig sektor från privat, vittnesbörden är likartade från alla delar av det svenska samhället.

Men redan medan utlandsvistelsen pågår utsätts man också för risker: tropiska sjukdomar, kriminalitet, konsekvenserna av att man varken behärskar skrivna eller oskrivna lagar. Skulle man ha oturen att få kontakt med den svenska utrikesförvaltningen blir man snabbt medveten om att svenskar i utlandet inte är något som ligger Sverige varmt om hjärtat. Och även om man håller sig till civiliserade länder löper man alltid risk för att drabbas av det jag kallar utlandssvensksyndromet.

Utlandssvensksyndromet kan komma smygande, efter ett par år, och yttrar sig i form av ett flertal symptom. Ett är ett ökande främlingskap till det nutida, verkliga Sverige som i allvarliga fall kan utvecklas till förakt, ja till och med hat. Språket, snackisarna, värderingarna, opinionerna – mycket av det som förändras i ens frånvaro upplevs som negativt och ibland också hotande. Landsmän kan upplevas som töntiga och provinsiella. Samtidigt tilltar en nostalgisk kärlek till det Sverige man minns, eller föreställer sig (minnet kan spela oss spratt) eller som man skulle önska har funnits. Förhållandet till fosterlandet blir mer och mer präglat av nostalgi.

Till utlandssvensksyndromet hör också en kluven inställning till det nya hemlandet, också den präglad av ett visst mått av främlingskap. Å ena sidan ligger det nära till hands att attityder, förhållningssätt och kulturella särdrag som avviker från de svenska tolkas som uttryck för inkompetens eller bristande förstånd. Å andra sidan förekommer en överdriven och oreflekterad uppskattning av vissa företeelser i värdlandet.

Ett exempel: Det är inte ovanligt att Frankrikesvenskar hyllar det franska skolsystemet och menar att det borde utgöra en modell för den svenska skolan. Men man är då inte medveten om de allvarliga brister som behäftar skolan i Frankrike, att det i Frankrike pågår en intensiv debatt om l’école de l’échec – misslyckandets skola – och att det pågår omfattande reformer för att utveckla och förbättra skolan. Både avståndstagande och uppskattning förutsätter en fördjupad insikt i inte bara landets historia och traditioner utan också den pågående samhällsdebatten.

Utlandssvensksyndromet är inte någon obotlig åkomma. Jag har själv tidvis varit drabbad, och är det delvis fortfarande, men det finns gott hopp om en gynnsam utgång. Därtill kommer att de negativa effekterna av syndromet kan vägas upp av en mer realistisk syn på Sverige och svenskheten. Det är först när man står vid sidan av skogen som utsikten inte skyms av alla träd.

När man saknar jämförelsematerial är det svårt att se vad som är allmängiltigt och vad som är specifikt i den egna kulturen. Därför är det inte en tillfällighet att flera av våra mest insiktsfulla samhällsdebattörer har antingen gedigen utlandserfarenhet eller sina rötter i ett annat lands kultur. Maciej Zaremba, Mohamed Omar, Jerzy Sarnecki, Thomas Gür, Roland Poirier Martinsson och Jesús Alcalá är några exempel på debattörer som ger ett annorlunda perspektiv på den svenska samhällsdebatten – därmed inget sagt om deras åsikter i sig.

Det är inte svårt att älska Sverige. Utmaningen ligger i vilka skäl man har för att älska sitt land och vilket Sverige man har för ögonen. Jämfört med många andra folk är svenskar bra på att visa hänsyn, att behandla andra människor jämlikt och att vara öppna för nyheter. Det är egenskaper som jag för egen del ser som värdefulla och som jag inte har sett tydligt förrän jag fick något att jämföra med. Att hata Sverige upplever jag som svårare. Hat är sällan konstruktivt men kritik kan leda framåt. Älskar man Sverige bör kritiken leda till att vårt land blir ännu mer värt att älska.



  • Comments(1)//blogg.skronsakslandet.se/#post59

Meningen med allt

AllmäntPosted by Geson 20 May, 2016 15:25

Det är svårt att göra sig en föreställning om stora tal, som miljoner och miljarder, vare sig det handlar om pengar eller tidsrymder. Ett sätt att tydliggöra relationen mellan olika storheter är att minska skalan, översätta den till en dimension som är gripbar för oss.

Vad innebär det till exempel att universum är 13,8 miljarder år gammalt, sett i relation till andra saker som hände för mycket länge sedan? Vi kan börja där, vid Big Bang, och placera det framför oss på marken, 1,38 km från den punkt där vi står. 1,38 km är en bra bit, ungefär så långt som vi går på en knapp halvtimme i lugn promenadtakt.

Big Bang inträffade för mycket länge sedan, och det är också mycket länge sedan som jorden skapades. Men inte fullt så långt, bara 450 meter i vår alternativa skala. Två tredjedelar av tiden fanns universum utan jorden.

Jorden var länge bara ett dött klot. Så småningom började molekyler fläta ihop sig till något som började reproducera sig, det uppstod liv. Länge handlade det om primitiva strukturer, i bästa fall encelliga organismer, inte om djur och växter som vi är vana vid.

Men 50 meter från den plats där vi står händer plötsligt något. Det kallas den kambriska revolutionen, och innebar att vår planet plötsligt fick ett rikt växt- och djurliv med en mångfald av olika arter. Några påminde om djur och växter som finns i vår tid, men de flesta var mycket annorlunda. Arter uppstod och dog ut igen, eller övergick till att bli något annat.

En grupp av mycket framgångsrika djur var dinosaurierna. De var ofta stora, med märkligt utseende, och de fascinerar de flesta av oss, inte minst unga barn. Den händelse som satte punkt för dinosauriernas tid ligger 6 ½ meter från den plats där vi står.

Ingen människa har sett en levande dinosaurie, för det fanns inga människor på den tiden. Den punkt när de första människorna av vår sort – homo sapiens sapiens – dyker upp ligger bara 2 centimeter bort. Och länge var människorna inte stort annorlunda än de vilda djuren. De jagade andra djur som de åt upp, och de åt saker som växte på marken. Men till slut började de odla sin mat och bosätta sig på ett ställe i stället för att vandra omkring. Det hände för 1 millimeter sedan.

Sedan började människans egentliga historia, med byar och städer och kungariken och imperier. Med krig och upptäckter och uppfinningar. Vår kunskap om vad som har hänt människan under större delen av den tiden är ganska ytlig, man kan identifiera kulturer med hjälp av vad man hittar i marken, och få viss information genom inskriptioner på stenar eller lertavlor. Men det är bara den tid som ligger närmast oss som har någon större betydelse för vad vi tycker och känner i dag. Arvet från antiken, de stora världsreligionerna, humanismen, renässansen, upplysningen: mycket längre tillbaka än så sträcker sig inte den för oss relevanta delen av det förflutna. Av de 1,38 km som vår alternativa skala sträcker sig över motsvarar tiden sedan Jesus gick på jorden bara en femtedels millimeter.

I det perspektivet är det svårt att tycka annat än att vi människor har en väldigt liten betydelse.

Men lyfter vi blicken till det som har hänt från punkten 50 meter bort fram till de sista centimeterna så blir det inte längre betydelselöst. Djur har fötts, ätit, förökat sig och dött. Växter har grott, vuxit, spridit sig och vissnat. Fjärilar har fladdrat, ödlor har hoppat, fiskar har dykt. Vad har varit meningen med allt det? 50 meter av startsträcka för att förbereda att Jehova låter en inkarnation av sig själv födas på jorden i början av den sista femtedels millimetern och därigenom ge mening åt allt det som hänt tidigare? Nej, så är det svårt att tänka.

Men nog bävar man inför det väldiga som har ägt rum under vägen från 13,8 km bort, och än mer från 50 meter bort, fram till där vi står. Och som hade varit precis likadant även om man hade plockat bort den sista millimetern.



  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post43

Hundkunskap

AllmäntPosted by Geson 29 Feb, 2016 13:43
I ett tidigare inlägg berörde jag hur människor och hundar format varandra under några tiotusental år av samvaro, och mer specifikt vad jag och min hund har lärt av varandra under åtta år av samvaro. Men det fins en sak till som jag har lärt mig, som jag har funnit mycket användbar.

Min hund Varja hade en i grunden positiv inställning till andra hundar. Alla hundar har inte det. Det finns de som när de kommer i närheten av en annan hund far ut i besinningslösa attacker, skäller och står i, och på alla sätt visar att de inte vill ha någon annan kontakt än en fientlig sådan. Man kan tänka sig att den naturliga reaktionen för Varja borde ha varit att antingen gå till motattack, och visa den andra hunden var skåpet ska stå. Eller att hellre fly än illa fäkta, och se till att för all framtid hålla säkert avstånd från den hunden. Det ska erkännas att hon någon sällsynt gång valde den ena eller den andra av två reaktionerna, och det var säkert mycket omdömesgillt av henne just i de fallen.

Men 99 gånger av 100 valde hon en helt annan strategi. Hon stannade. Betraktade lugnt den andra hunden för att skapa sig en uppfattning om situationen. Sedan närmade hon sig försiktigt och sa "såja, ta det lugnt , det är inte farligt". Och i de flesta fall fungerade det. Den andra hunden tystnade, lugnade ner sig, och började nosa på Varja för att utforska möjligheterna till en kontakt.

Jag roar mig numera med att kommentera inlägg på s.k. alternativa bloggar på nätet, särskilt en (Det goda samhället). Där finns några kommentatorer som skäller som hysteriska hundar. Dels spyr de etter och galla över de svagsinta, efterblivna och ondskefulla idioter som styr vårt land (och vissa andra länder, och EU), i såväl den politiska som den massmediala sfären. Dels uttrycker de missnöje på ett lika oförblommerat sätt med kommentarer som jag har skrivit och tar då även tillfället att göra en bedömning av mina förståndsgåvor.

Jag har ofta känt impulsen att ge tillbaka med samma mynt. Men så har jag tänkt på hur Varja skulle ha hanterat situationen. Det har faktiskt fungerat bättre att utan invektiv, med respekt för att man kan tycka olika, försöka förtydliga min egen ståndpunkt.

De hundar som Varja för det mesta lyckades hantera med sådan framgång var nog i själva verket inte arga utan rädda. Kan det vara så också med "nättrollen" och andra obehärskade aktörer på nätet?

Jag börjar ana att den situation som Sverige i dag befinner sig i har gjort att väldigt många människor faktiskt är genuint rädda. Och då duger det inte att anklaga och brännmärka dem som skäller besinningslöst. För att lugna den som är rädd måste de som sitter vid rorkulten tillstå att också de ser det hot som människor är rädda för, och därtill göra troligt att de kommer att kunna rida ut stormen. Hittills har vi sett alltför lite av båda de sakerna.

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post38

Hur bör företagen styras?

AllmäntPosted by Geson 19 Jan, 2016 14:31
Annika Falkengren säger i en intervju (SvD Näringsliv 19/1) att "banken har en mycket större roll än att bara tjäna aktieägarna". Det låter sympatiskt, men är inte invändningsfritt.

I den traditionella kapitalistiska modellen anses makten över ett företag tillkomma dess ägare. Vid sidan av ägarrelationen har företaget avtalsrelationer med bland annat anställda, leverantörer och kunder. Ett företag har också intressentrelationer, exempelvis med staten (inklusive kommuner) och civilsamhället.

Falkengrens uttalande för tankarna till en annan modell för företagsstyrning, som i och för sig inte saknar organisationsteoretiskt stöd. Enligt den modellen utgör företaget navet i ett nät av intressenter som man måste relatera till och ta hänsyn till. Det finns många sådana intressenter, utöver de ovan nämnda grupperna. Man kan t.o.m. hävda att hela mänskligheten, inklusive framtida generationer, är en intressent som påverkas av företagets handlingar.

En kritik som alltmer riktas mot svenska storföretag är att ledande anställda tjänstemän beviljas uppseendeväckande förmåner i form av lön, avgångsvederlag, privata resor med företagets flygplan eller deltagande i jakter och andra former av underhållning. Många menar att det är ett resultat av svag ägarstyrning, att en stark ägare som Ingvar Kamprad aldrig skulle medge liknande förmåner för sina direktörer. När företag ägs av splittrade aktieägarkollektiv eller institutioner som i sin tur kontrolleras av tjänstemän saknas en tillräckligt effektiv motvikt mot en kultur som kontrolleras av samma topptjänstemän som de som drar fördel av den.

När Falkengren vill tona ner ansvaret gentemot aktieägarna innebär det givetvis en motsvarande ökad makt för de anställda tjänstemän som har att balansera alla de olika intressen som företaget "är till för". Det är inte oproblematiskt.

Å andra sidan, nyheten samma dag att en procent av världens befolkning äger mer än hälften av världens samlade tillgångar gör det inte heller oproblematiskt att reservationslöst förorda ökad ägarmakt över företagen.

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post34

Elegi över en död hund

AllmäntPosted by Geson 03 Dec, 2015 20:09
Somliga menar att människan domesticerade hunden för 15 tusen år sedan. Andra att det skedde redan för 30 tusen år sedan.

Somliga menar att att människan domesticerade hunden för att få hjälp i jakten. Andra att det var för att få värme under fällen under kalla istidsnätter.

Somliga menar att det var människan som domesticerade hunden. Andra att det var hunden som domesticerade människan.

Katten karakteriseras inte som ett domesticerat djur utan som ett halvdomesticerat. Kanske katten har halvdomesticerat människan.

Min första katt inledde jag ett samboförhållande med när jag var 21. Min sista katt placerades i fosterhem när jag var 60, inför flyttning till Paris. Min första hund var fyra år och jag var 67 när vi började domesticera varandra.

Hon har lärt sig mycket av mig. Svenska t.ex., eftersom jag alltid har lagt mig vinn om att samtala med henne. Hennes mun var inte utformad så att hon själv kunde forma orden, men när det gällde förståelsen var resultaten imponerande. Jag försökte med franska också, men det gick sämre.

Hon lärde sig också att förhandla, att man måste både ta och ge. Att man kan avstå från att skrämma änder om man i gengäld får gå utan koppel. Att det alltid går för sig att fråga om man kan få sträcka ut promenaden till polisparken men att man får leva med att det ibland blir ja, ibland nej.

Själv lärde jag mig också mycket av henne. Att människor och hundar egentligen tycker att det är trevligt att växla några ord med obekanta när man möts. Att man till och med kan få nya vänner på det viset, utan att nödvändigtvis komma varandra alltför nära inpå livet.

Jag lärde mig också att villkorslös kärlek existerar, som inte omgärdas av alla de "om" och "men" som gör livet komplicerat för oss människor.

I kväll somnade hunden Varja in, för evigt, i mitt knä. Lugn och trygg i förvissningen att inget ont kunde hända henne så länge hon låg i husses knä. Jag skulle gärna vilja lära mig att känna samma förtröstan den dag det är dags för mig.

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post32

Rent bord

AllmäntPosted by Geson 05 Dec, 2014 10:40
I och med öppnandet av en ny blogg startar jag från tabula rasa när det gäller arkiv med äldre blogginlägg. Men de finns kvar på min hemsida (skronsakslandet.se) i avsnittet blogg.

Där finns längre skrönikor och kortare blogginlägg i en skön blandning. Men i fortsättningen kommer jag bara att använda hemsidan för skrönikor.

Gamla blogginlägg kommer eventuellt att recykleras i den nya bloggen om det skulle visa sig att de får ny aktualitet.

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post2