Skrönsakslandets blogg

Skrönsakslandets blogg

Om bloggen

I bloggen skriver jag tankar och reflexioner om politik, kultur och samhällsdebatt med grundinställningen "konservativ liberalism". Jag välkomnar kommentarer som stimulerar till reaktioner och debatt och ser gärna att Skrönsakslandets vänner bjuder in nya vänner.

En ny dimension

PolitikPosted by Geson 10 Oct, 2016 01:08

Den politiska höger-/vänsterskalans relevans har ifrågasatts med jämna mellanrum. En politisk tendens som i dag gör sig gällande i allt högre grad är aggression mot människor, inte för vad de GÖR, utan för vad de ÄR. Och med ÄR menar man tillhörighet till en kategori, en grupp, som personen i fråga inte har valt själv att tillhöra utan placeras i utifrån. Och det märkliga är att denna mycket obehagliga tendens är stark såväl till höger som till vänster, om än med olika etiketter. Att den alltså skär tvärs igenom höger-/vänsterdimensionen.

I utkanten av den högra planhalvan har det nog alltid funnits olika former av xenofobi. Etiketterna varierar: rasism, islamofobi, antisemitism och annat. Med rasism menades ursprungligen uppfattningen att människan biologiskt kan delas in i genetiskt homogena men sinsemellan distinkt åtskilda raser, som var och en kännetecknades av såväl fysiska som psykiska egenskaper. Till rasismen hörde också en rangordning raserna emellan som innebar att vissa var överordnade, andra underordnade.

Ordet rasism, använt som invektiv mot meningsmotståndare, har numera fått en mycket vidare innebörd. De som ger uttryck för schablonmässiga uppfattningar om människor med viss religion, med visst geografiskt ursprung eller med viss kulturell tillhörighet anklagas också för att vara rasister. Det har fått till följd att somliga som kritiserar obegränsad invandring till Sverige, i en känsla av uppgivenhet, har börjat beteckna sig själva som rasister ”eftersom det ändå är vad man får heta”.

Trots degenereringen av ordet rasist förekommer det på nätet också uttryck för klassisk rasism. Många hävdar att rasbegreppet, baserat på genetiska skillnader och likheter, är relevant när det exempelvis gäller att förutsäga individers intellektuella egenskaper. Tillhörighet till en kategori ses som viktigare än individens individuella egenskaper eller prestationer.

På liknande sätt förekommer på den högra kanten av det politiska fältet att grupptillhörigheten ses som helt avgörande när det gäller religiös tillhörighet. I praktiken handlar det främst om inställningen till muslimer: om de ska bedömas efter sina handlingar eller om varje muslim är en potentiell och oförbätterlig utövare av hedersvåld och jihadism. Det är svårt att avgöra hur stark och utbredd den opinionen är, i varje fall är den väl företrädd i kommentarsfälten på alternativa media.

Även inom den del av den politiska opinionen som traditionellt brukar identifieras som vänster förekommer uppfattningar som uttrycker aggression mot människor på grund av deras förmenta grupptillhörigheter. Där handlar det om en flora av postmodernistiska teorier som ursprungligen utvecklades vid amerikanska elituniversitet. Identitetspolitik, postkolonialism, multikultur och intersektionalitet är några exempel på termer inom det som ursprungligen utgjorde sociologiska teorier för analys, men som efter hand har fått en mer normativ prägel.

När de postmoderna teorierna anammades i vårt land förvandlades de till handlingsprogram av politiker, förvaltningschefer och mediaprofiler, I flertalet fall torde de som förklarade sig vara anhängare till de nya dogmerna inte ha studerat de bakomliggande teorierna på något mer djupgående sätt än jag själv gjort. Det vill säga inte alls. Däremot förvandlades de till en trosuppfattning som genomdrevs med hot, ”brännmärkning”, uteslutning och till och med avsked av anställda som inte bekände sig till ”den rätta läran”. Genomslaget bland de traditionella riksdagspartierna blev mycket starkt, med främst vänsterpartiet och miljöpartiet som primus motor och de flesta övriga som villiga proselyter.

Problemet med de postmoderna teorierna är att också de utgör en form av rasism. Människor favoriseras eller angrips inte för vad de GÖR utan för vad de ÄR, i betydelsen att tillhöra en viss kategori eller grupp. Ett extremt exempel nyligen gällde personer som vägrades delta i en offentlig debatt på grund av sin vita hudfärg. I andra fall bedöms personer utifrån kön, etnicitet eller religionstillhörighet och individens faktiska handlingar eller åsikter ses som av underordnad betydelse.

Problemet för den som vill kritisera den ökande tendensen till kategoritänkande, på bekostnad av respekt för individen, är att vänster-/högerdimensionen placerar måltavlan i diametralt motsatta riktningar, trots att det i grunden handlar om samma sak. Kritiserar jag multikulturalism placeras jag i extremhögerburen, angriper jag hets mot muslimer avfärdas jag som vänster.

Samhällsdebatten tycks likna en falukorv som böjt sig så att de båda ändarna möts. Men hur formulerar man en position som står i samtidig opposition mot multikultur och islamofobi? Den humanistiska och upplysta fokuseringen på individen, i motsats till olika slag av kollektivism, förfaller ha tappat bort sig i dagens förvirrade samhällsklimat. Var finns de som kan lyfta fram den med en ny berättelse som förmår engagera?



  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post73