Skrönsakslandets blogg

Skrönsakslandets blogg

Om bloggen

I bloggen skriver jag tankar och reflexioner om politik, kultur och samhällsdebatt med grundinställningen "konservativ liberalism". Jag välkomnar kommentarer som stimulerar till reaktioner och debatt och ser gärna att Skrönsakslandets vänner bjuder in nya vänner.

Ett svårt val

PolitikPosted by Geson 21 Oct, 2016 00:00

Riksdagsvalet om två år kan bli ett lätt val för dem som känner förtroende för att vårt land inte har några stora allvarliga problem och att de mindre allvarliga problem som finns kommer att kunna hanteras av antingen Socialdemokraterna eller Allianspartierna. För dem som inte känner ett sådant förtroende kan det däremot bli ett mycket svårt val.

Själv hör jag till dem som oroar sig för hur Sverige utvecklas på en rad politikområden. De områden som jag särskilt upplever som problemfyllda är följande.

– Att det under kort tid har kommit flera hundratusen människor från Mellanöstern och Afrika till vårt land, varav många inte är berättigade till asyl och många inte matchar kraven på den svenska arbetsmarknaden. Situationen kan förutses leda till särskilda påfrestningar på bostadsmarknaden, på transfereringssystemen, på olika former av samhällsservice och när det gäller hanteringen av personer som inte har rätt att stanna i vårt land.

– Att polisen och rättsväsendet inte förmår hävda statens makt i s.k. no-go-zoner och andra områden som domineras av kriminella eller fundamentalistiska strukturer. Att polisen och rättsväsendet har svag förmåga att utreda och beivra s.k. mängdbrott. Situationen försvåras ytterligare av problem i samband med omorganisationen av polisväsendet.

– Att försvaret saknar förmåga att avskräcka främmande makt från hot mot vårt territorium.

– Att skolans verksamhet resulterar i fortsatt sjunkande kunskapsnivåer, vilket förmodligen också negativt påverkar universitet och högskolor.

– Att allt större grupper hamnar i permanent utanförskap i förhållande till arbetsmarknaden.

– Att sjukvården brister när det gäller kapaciteten, särskilt i fråga om tillgången till specialistvård.

– Att olika s.k. postmoderna teorier har kommit att dominera opinionsbildningen, särskilt inom politiken, inom kultursektorn och på mediaområdet, vilket bl.a. har lett till en ensidighet i nyhetsförmedlingen och att kritiska synpunkter har undertryckts.

Den som vill stödja det parti som kraftfullt och effektivt förmår undanröja alla de här problemen har det inte helt lätt att göra rätt val. När gäller de problem som följer av den stora tillströmningen av invandrare måste V, MP och C väljas bort eftersom de förordar att gränserna öppnas igen. I det avseendet förefaller S, M, KD och L ha insett att det inte går att upprepa det som hände 2015, även om man uttrycker sig med varierande grad av försiktighet. SD gläder sig åt att, som man säger, ha haft rätt hela tiden.

Men även om man håller gränserna mer eller mindre stängda i fortsättningen finns fortfarande de nyanlända kvar i landet. Hittills har varken regering eller opposition presenterat några åtgärder som står i rimlig proportion till problemens omfattning. Det har handlat om arbetsmarknadspolitiska åtgärder som i bästa fall antas leda till några tusen jobb, inte till att hundratusentals personer ska försörja sig genom osubventionerat arbete. Samma sak på bostadsområdet, en vanskött bostadspolitik har lett till att det redan tidigare rådde bostadsbrist och köer i många delar av Sverige. Men problemet med bostad till nyanlända läggs över på kommunerna som nu förklarar att uppgiften inte går att lösa.

När det gäller polisen, skolan, försvaret och sjukvården finns förslag om ”satsningar”, men de belopp som det handlar om ger inget hopp om några nämnvärda effekter på de problem som råder. Därtill kommer att problemen i flera fall inte är av ekonomisk natur.

De postmoderna teorierna förefaller ha sitt starkaste stöd hos V och MP (och FI, som inte sitter i Riksdagen). Flertalet övriga partier har dock villigt accepterat dogmer om multikultur, könsmaktsordning, identitetspolitik m.m. Den som oroas över de sekundära effekterna av dessa teorier på olika politikområden, och inte minst på mångfalden i opinionsbildningen, finner inte stöd hos något av riksdagspartierna.

De problem som följer av den under en tid obegränsade invandringen har fått många att spå stora framgångar för Sverigedemokraterna i nästa val, kanske större än vad som framgår av opinionssiffrorna. Å andra sidan är partiets politik på andra områden utpräglat traditionell och socialkonservativ, med en ökad utbyggnad av välfärdssektorn. Den inriktningen har knappast ett så brett stöd bland befolkningen att partiet skulle nå nuvarande opinionssiffror utan invandringsfrågan.

Så frågan kvarstår: vad finns att välja på om två år? Kanske ett nytt parti skulle kunna fånga upp oron för utvecklingen på en rad problemområden bättre än de nuvarande? Historien har ju visat att det faktiskt går att lansera nya partier i vårt land. Några har haft en tid av framgång och sedan försvunnit igen (Ny Demokrati och Feministiskt Initiativ). Andra är fortfarande, med viss svårighet, kvar på banan (Kristdemokraterna). Och två nya partier har lyckats etablera sig som fortsatt framgångsrika riksdagspartier (Miljöpartiet och Sverigedemokraterna). Så det vore inte otänkbart att ett nytt parti skulle kunna bli framgångsrikt.

Själv har jag blivit intresserad av ett parti under bildande som heter Medborgerlig Samling (tidigare Borgerlig Framtid). Efter vissa interna konvulsioner, som bl.a. ledde till namnbyte, leds partiet nu av Ilan Sadé och har påbörjat medlemsrekrytering och registrering av partibeteckning. Partiets politiska profil passar mig bättre än något annat nuvarande alternativ, och den som är intresserad kan få mer information här (https://ilansade.com) och här (www.medborgerligsamling.se).



  • Comments(3)//blogg.skronsakslandet.se/#post76