Skrönsakslandets blogg

Skrönsakslandets blogg

Om bloggen

I bloggen skriver jag tankar och reflexioner om politik, kultur och samhällsdebatt med grundinställningen "konservativ liberalism". Jag välkomnar kommentarer som stimulerar till reaktioner och debatt och ser gärna att Skrönsakslandets vänner bjuder in nya vänner.

Tycka synd om

SamhällsdebattPosted by Geson 13 Dec, 2016 17:33
Borde jag tycka synd om kvinnor? Generellt? De kvinnor som jag känner ger mig inte intrycket att de vill "bli tyckta synd om". Snarare vill de bli respekterade. Som den individ de är, inte som representant för en grupp. Och naturligtvis vill de inte behandlas sämre för att de är just kvinnor.

Borde jag tycka synd om homosexuella? Jag känner några, och de förefaller mig ha samma inställning som de kvinnor jag känner. De vill bli respekterade för den de är och inte behandlas sämre på grund av sin sexuella läggning.

Men hur är det med nyanlända, är inte det en grupp som det är synd om? Jag känner inga nyanlända, så jag vet inte vad de tycker. Jag känner några som var nyanlända en gång i tiden, och mitt intryck är samma som när det gäller kvinnor och homosexuella. Det är inte "tycka synd om" som de hoppas på.

Men det finns grupper i vårt samhälle som jag verkligen tycker synd om.

Vi har cirka 200 000 fattigpensionärer i vårt land, alltså människor som har en pension på mindre än cirka 12 000 kr/mån (uppgifterna varierar beroende på källa). Det handlar om människor som har arbetat en stor del av sitt liv, men inte alltid heltid. Min fru skulle vara en av dem om jag lämnade det jordiska. Fattigpensionärerna har alltså en månadsinkomst som uppgår till i storleksordningen två tredjedelar av den lön som i andra sammanhang anses "inte gå att leva på". Jag tänker då på grupper som har svårt att komma in på arbetsmarknaden och som inte anses kunna bli hjälpta av lägre ingångslöner. Jo, det är synd om fattigpensionärerna – på riktigt.

Det är också synd om de människor som drabbas av svår sjukdom och måste vänta månad efter månad på att få tid hos en specialist eller få en nödvändig operation. När det gäller den gruppen finns ingen statistik över hur många de är. Jag får lita till så kallad anekdotisk bevisning. Men anekdoterna är tillräckligt många, både i bekantskapskretsen och i media, för att det ska gå att dra slutsatsen att illa fungerande sjukvård i vårt land leder till att det är mycket synd om ganska många människor.

Jag tycker också synd om dem som drabbas av så kallade vardagsbrott, exempelvis inbrott. Alltför många vittnar om svårigheterna att över huvud taget få kontakt med polisen för att anmäla brottet. Och att polisen sedan inte gör det minsta för att utreda brottet i syfte att finna förövarna och sedan få dem lagförda.

Naturligtvis är det också synd om alla dem som flytt från sina sönderbombade hem i Syrien. Och om man ska jämföra hur synd det är om olika grupper tycker jag att det är mer synd om dem som inte har haft ekonomiska möjligheter att köpa hjälp av flyktingsmugglare för att ta sig ända till Sverige, och därför har hamnat i ett uselt läger i Syrien eller strax utanför. Det är jämförelsevis mindre synd om dem som haft resurser att på illegala vägar komma till Sverige, inklusive dem som på motsvarande sätt rest inte från Syrien utan från Afghanistan, Irak eller Somalia. Men det är den senare gruppen som vi erbjuder ett mycket dyrt stöd, när vi till samma kostnad i stället hade kunnat göra mycket viktiga insatser för den första gruppen.

Medkänsla är en fin egenskap hos människor. Men medkänsla som bara består av oreflekterad känsla, och inte paras med eftertanke, kan trots det styra vårt engagemang i en riktning som ibland saknar värde för den vi tycker synd om. Och ibland till och med missgynnar den som vore mest förtjänt av vår empati.

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post84