Skrönsakslandets blogg

Skrönsakslandets blogg

Om bloggen

I bloggen skriver jag tankar och reflexioner om politik, kultur och samhällsdebatt med grundinställningen "konservativ liberalism". Jag välkomnar kommentarer som stimulerar till reaktioner och debatt och ser gärna att Skrönsakslandets vänner bjuder in nya vänner.

Skrönsakslandets nya blogg är uppe

AllmäntPosted by Geson 03 Jan, 2018 22:36
Det här är det sista inlägget på Skrönsakslandets gamla blogg, som fortsättningsvis fåt tjäna som arkiv över gamla inlägg. Adressen http://blogg.skronsakslandet.se har tagits över av den nya bloggen.

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post95

Övergångsproblem

AllmäntPosted by Geson 27 Dec, 2017 09:14
Aviseringen av gårdagens inlägg ledde inte hit utan till nya Skrönsakslandet som är under arbete, långt ifrån färdig.

Adressen till den här, gamla, bloggen har ändrats. Om aviseringen fungerar den här gången kan du läsa gårdagens inlägg här nedanför.



  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post94

Skrönsakslandet nystartar

AllmäntPosted by Geson 26 Dec, 2017 22:42
Under lång tid har Skrönsakslandets blogg legat i träda på grund av att jag i stället har ägnat mina krafter åt partiet Medborgerlig Samling. Jag har nu lämnat partiet och tänker i gengäld blåsa liv i bloggandet igen.

Den politiska inriktning som Medborgerlig Samling driver brukar betecknas som liberal-konservativ. Jag stöder fortfarande partiets politiska inriktning som den kommer till uttryck i idéprogrammet, och har i övrigt haft stor del i utformningen av de sakpolitiska programmen på områdena näringslivspolitik och marknads- och konsumentpolitik. Genom Skrönsakslandets blogg vill jag därför bidra till att de liberal-konservativa idéerna får ökat genomslag i samhällsdebatten.

Som en del av nystarten kommer jag att växla över till en effektivare bloggplattform – WordPress. Adressen till bloggen kommer att förbli densamma. Däremot misstänker jag att funktionen för avisering av nya inlägg via mejl inte kommer att följa med vid övergången. Förmodligen finns en sådan funktion i det nya bloggverktyget, men den kommer att behöva aktiveras. Hur visar sig säkert vid första besöket efter nystarten, som jag hoppas ska vara genomförd inom en vecka.

Jag ser fram emot att återse Skrönsakslandets alla tidigare vänner på "nya" Skrönsakslandet, och förhoppningsvis många fler.

Väl mött!



  • Comments(1)//blogg.skronsakslandet.se/#post93

Uppe bland molnen

SamhällsdebattPosted by Geson 21 Aug, 2017 14:14
En av mina bättre chefer, för länge sedan, hette Nic Grönwall. Han hade gjort sig känd som TV-advokat och moderat riksdagsman. Vid den tiden var han Member of the EFTA Surveillance Authority i Bryssel, en funktion som motsvarade kommissionärerna i EU-Kommissionen.

Nic hade varit tillräckligt nära de stora elefanterna för att se hur de dansar. Han förklarade en dag: "När dom kommer tillräckligt högt så tror dom att dom är osårbara". Det är ett inte helt okänt fenomen, som också kan karakteriseras som "fartblindhet", "ändamålet helgar medlen" eller "reglerna gäller inte mig". Osårbarhetsföreställningens konsekvenser har vid olika tillfällen lett till offentliga skandaler, men mekanismerna bakom framstående personers omdömeslöshet har inte varit lika uppenbara.

På den tiden var det personer som ministrar, generaldirektörer, landshövdingar och kanske också börsbolagschefer som löpte risken att förlora omdömet. Det handlade om positioner som man inte nådde över en natt utan först efter en lång och framgångsrik karriär. Och desto större blev fallet när media fick blodvittring och drevet gick.

I dag lever vi i en annan värld, där sociala och alternativa media har en ställning som ingen tidigare kunde föreställa sig. Det är inte onaturligt att den Facebookare, bloggare eller Twittrare som kan räkna vänner, likes, följare och delningar i astronomiska tal lätt stiger till väders som en varmluftsballong och förlorar kontakten med marken. Uppe bland molnen är det lätt att känna sig som världens centrum och glömma det krav på försiktighet som den som snubblar över stock och sten ständigt påminns om.

Katerina Janouch och Ann Heberlein är just nu aktuella som exempel på personer som saknat inre varningsljus innan de tog ut svängarna på ett sätt som de knappast skulle ha gjort vid ett personligt möte. Men den digitala världen erbjuder oräkneliga personer en möjlighet att enbart genom snabba och slagkraftiga texter, inlägg och kommentarer nå gudastatus – i beundrarnas ögon och därmed också i de egna. "Däruppe ovan molnen, är himlen alltid blå" sjöng en gång Björn Afzelius. Och man uppfattar sig lätt som osårbar.



  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post92

Lösningen på bostadskrisen

PolitikPosted by Geson 01 Aug, 2017 22:39
Att det råder en bostadskris är det få som förnekar. Hur krisen ska lösas råder delade meningar om. Men ganska många, även jag, har misstänkt att hyresregleringen har en stor del av skulden. Det byggs nästan inga hyreslägenheter, och det är ett stort problem för dem som inte har förutsättningar att ta sig in på marknaden för bostadsrätter. En förklaring som har burit sannolikhetens prägel är att den som bygger hyreslägenheter kastar pengarna i sjön. Man får helt enkelt inte ta ut en hyra som täcker kostnaderna. Fick man det så skulle det byggas mer.

Nu presenterar regeringens utredare Håkan Julius slutsatsen att nyproduktionshyrorna i Sverige redan är så höga som marknaden tål (https://www.svd.se/hoga-nyproduktionshyror-loser-inte-bostadskrisen). Om utredaren har rätt så skulle det alltså inte bli fler hyresrätter i landet bara för att man gör det lättare för fastighetsägarna att höja nyproduktionshyrorna.

Om nu inte hyresregleringen är orsaken till krisen, hur kan då den nuvarande situationen förstås? Låt mig pröva en annan förklaring genom att följa två spår. När det gäller järnvägsspår löper skenorna parallellt, men i det här fallet misstänker jag att det handlar om divergerande spår, som avlägsnar sig alltmer från varandra.

Det första spåret handlar om efterfrågan på bostäder, och mer precist människors förväntningar på sitt boende. Hur den bostad ska se ut som hyresgästen rimligen och rätteligen kan förvänta sig att få tillgång till. Där har stora förändringar skett under 1900-talet. Vid seklets början, och även långt senare, var det vanligt att familjer med många barn bodde i lägenheter om ett rum och kök. Ensamstående hyrde rum som inneboende i någon annans bostad. Barn bodde ofta kvar i föräldrahemmet långt in i vuxen ålder.

Så är det inte längre och, framför allt, så förväntar sig ingen att det ska behöva vara. Enligt Boverket definieras trångboddhet föreligga om det finns mindre än ett rum för varje boende eller två samboende, utöver kök, badrum och vardagsrum. Normen är alltså att en tvåbarnsfamilj behöver ett gemensamt sovrum för de vuxna, ett sovrum vardera för barnen plus vardagsrum – alltså fyra rum ock kök. Systemet med att hyra ut rum till inneboende har i stort sett försvunnit, förmodligen på grund av bristande intresse från båda parters sida. Och det anses inte normalt att vuxna barn bor kvar hemma.

Man kan konstatera att förväntningarna på efterfrågesidan har förändrats radikalt under senare delen av 1900-talet och fram till våra dagar.

Det andra spåret handlar om utbudssidan och kostnaderna för att bygga bostäder. Många förhållanden har bidragit till att driva byggkostnaderna i höjden. Markpriserna är ett, som sammanhänger med befolkningsrörelser från områden där marken är billig till tätorter där det är ont om mark och där bostäderna konkurrerar om marken med annan verksamhet som är mer lönsam. Byggmaterialpriserna har också skjutit i höjden, delvis till följd av bristande konkurrens. Olika regleringar ställer krav på bostäderna, krav som i sig säkert är välmotiverade men som oundvikligen leder till ökade kostnader. Och till sist en viktig orsak: en byggnadsarbetare har i dag en långt högre lön än för ett halvsekel sedan, inte bara i absoluta tal utan också i jämförelse med det allmänna löneläget på arbetsmarknaden och – inte minst – i jämförelse med dem som ska bo i de bostäder han eller hon bygger.

När två spår drar åt olika håll är det svårt att få dem att mötas. Visst kan man verka för effektivisering och regelförenkling i byggnadsverksamheten för att dämpa kostnadsutvecklingen. Visst kan man göra försöka få bostadskonsumenterna att dämpa sina förväntningar på utrymme och standard. Men hur långt räcker det? Är inte klyftan redan alltför stor? Det skrämmande svaret kan vara att bostadskrisen inte kan lösas. Vi kan få leva med den. Åtminstone fram till den dag då byggnadsföretag går i konkurs, byggnadsarbetare blir arbetslösa och människor tvingas inse att valet står mellan en bostad som inte alls motsvarar deras förväntningar och ingen bostad alls.

Troligen kommer aldrig den dagen, åtminstone inte för byggherrar och byggnadsarbetare. Däremot är det stor risk att vi på bostadsmarknaden får ökande klyftor mellan dem som är gynnade och dem som hamnar i en alltmer utsatt situation. Det finns de som ser lösningen i ökade kommunala bostadsbidrag, något som kan visa sig svårt i den alltmer pressade ekonomiska situation som många kommuner redan befinner sig i. Det finns andra som ser lösningen i statligt finansierade sociala bostadsprojekt för dem med svag ekonomi. Men ingen av de vägarna kan motverka klyftorna på bostadsmarknaden och deras följdeffekter. Så det är svårt att se att det skulle finnas någon lösning på bostadskrisen.

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post91

Frälsaren kommer inte

SamhällsdebattPosted by Geson 23 Jun, 2017 19:24
Den som dristar sig att följa alternativa media och deras kommentarsfält får ofta lästips. Gång på gång förklarar någon att man helt enkelt MÅSTE läsa en bok, vars författare en gammal man aldrig hört talas om. Om man bara läser just den boken så skall allt varda uppenbarat.

Längtan efter den som ska förklara varför allt har blivit så fel syns också i reaktionerna på själva blogginlägget. Man ser allt oftare kommentarer som oreflekterat och i euforiska ordalag förklarar sin beundran inför den klarsyn som en skribent givmilt delar med sig av till sina läsare.

Men det gäller inte bara alternativa media. Och inte bara den yttersta av dessa tider. Det har alltid funnits människor som söker sig till skrifter som ska förklara allt. Bibeln, Mormons bok, Koranen, Das Kapital, Mein Kampf. Exemplen är legio.

Nu säger naturligtvis någon att jag jämställer Bibeln med Mein Kampf och begär raskt mitt huvud på ett fat. Men det är inte skrifternas kvaliteter, eller brist på sådana, som jag skriver om. Det är den grundläggande attityden att okritiskt tro sig hitta det gyllene svaret på de svåra frågorna i en – säger EN – skrift.

I dessa förvirrande tider, med gränslös tillgång till fakta, information, narrativ, åsikter och påståenden vill jag hellre söka mig tillbaka till upplysningens och det vetenskapliga förhållningssättets grundläggande skepticism. Kryddat med en öppenhet för att vrida och vända på allt, smaka eller spotta ut, erbjuda motargument, men viktigast av allt: att inte falla i farstun för någon som äntligen, efter dessa tusentals år av mänskligt sökande, anser sig ha funnit sanningen.

  • Comments(2)//blogg.skronsakslandet.se/#post90

Politik

PolitikPosted by Geson 18 May, 2017 22:54
Om det till äventyrs skulle finnas någon som fortfarande läser min blogg så undrar denne säkert var jag har hållit hus sedan den 22 januari. Svaret är att jag har blivit shanghajad av politiken.

I många inlägg har jag gett uttryck för oro, missnöje och kritik när det gäller hur våra valda ombud styr vårt land respektive opponerar mot styrningen av vårt land. Samtidigt har jag känt obehag inför den destruktiva systemkritiska opinion som härjar i kommentarsfälten till olika bloggar. Den bild som pryder Skrönsakslandets blogg – Odysseus seglande mellan Skylla och Karybdis – är medvetet vald.

Det som sedan hände var att jag hittade ett nytt parti som uttryckte just den balans mellan liberalismens frihet och konservatismens trygghet som jag sökte. Det heter Medborgerlig Samling (https://www.medborgerligsamling.se) och just i dag har partiet registrerats av Valmyndigheten för riksdags-, landstings-, kommunal- och europaparlamentsval. Jo, det är sant. Målet är att komma in i riksdagen hösten 2018.

Sedan engagerade jag mig på olika sätt, det ena ledde till det andra, och vid partiets stämma i slutet av april blev jag invald som ledamot i riksstyrelsen. Så det har inte blivit mycket tid till att skriva på Skrönsakslandets blogg. I stället en hel del inlägg på partiets blogg MED-bloggen (https://medbloggen.se).

Jag vill inte utesluta att jag också framöver kommer att ge uttryck för privata funderingar på min egen blogg. Men som landet nu ligger kommer nog min iver att skriva mer ägnas åt det som kan ge Medborgerlig Samling framgång. Gå gärna dit och läs i stället!

  • Comments(1)//blogg.skronsakslandet.se/#post89

Kund eller medborgare?

SamhällsdebattPosted by Geson 22 Jan, 2017 18:23
Lars Åberg har skrivit en uppmärksammad bok om situationen i Malmö (Framtidsstaden – Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då? Karneval 2016). Där använder han två för mig nya begrepp, strukturell välvilja och oreflekterad tolerans. Begreppen handlar inte bara om attityder i samhällsdebatten generellt utan i synnerhet något som han anser präglar våra välfärdsinstitutioners förhållningssätt visavi de behövande. Man kan ha olika uppfattningar om vad de här begreppen står för och vad de grundar sig på. Det kan handla om sociologiska teorier, det kan handla om politiska värderingar. Men jag tror att det också kan handla om reformeringen av statsförvaltningen.

Under senare delen av nittonhundratalet genomgick den svenska statsförvaltningen genomgripande reformer som syftade till att effektivisera verksamheten. Mycket av det nya kan sammanfattas under etiketten New public management. Inspirationen var till stora delar hämtad från moderna managementtekniker och förhållandena inom näringslivet. En bärande tanke var att sätta kundbegreppet i fokus.

Precis som ett framgångsrikt företag måste tillfredsställa kunden för att öka sin försäljning, på samma sätt menade man att den offentliga förvaltningen i stat och kommun borde se de människor den har att göra med som kunder. Kundnöjdheten ställdes i centrum för verksamheten. Med en sådan inriktning är det givetvis naturligt att låta förhållandet till allmänheten präglas av välvilja och tolerans. På så sätt blir kunden nöjd. En kravlös välvilja som genomsyrar verksamheten får självfallet en strukturell prägel. Och toleransen får inte hämmas av alltför mycket reflektion om man vill skapa nöjda kunder.

Är det här synsättet rimligt? Finns andra modeller? Som så ofta kan det vara klargörande att jämföra med hur det fungerar i andra länder. Och för mig är Frankrike det land jag har möjlighet att ta som exempel.

En fransk fonctionnaire, dvs. en offentlig tjänsteman, skulle aldrig komma på tanken att se kunden som sin uppdragsgivare. Han eller hon utför sitt arbete på uppdrag av Republiken och ska se till det allmännas bästa. Uppgiften är därför inte att göra den berörda personen (som är en medborgare, inte en kund) nöjd, utan att behandla denne korrekt och rättvist enligt gällande regler. Le fonctionnaire ansvarar för att medborgaren får sina rättigheter tillgodosedda, och är beredd att aktivt verka för att så sker. Men med hänsyn till andra medborgare ska å andra sidan ingen få förmåner som denne inte har rätt till, även om denne skulle ha blivit mer nöjd av en förmånsbehandling.

För min del ser jag den franska modellen som föredömlig. Även jag har en gång i tiden låtit mig förföras av kundbegreppet. Men nu är det tid att förpassa den tanken till säker slutförvaring. En förändrad syn på hur det allmänna ska förhålla sig motiverar att vi ger ett tydligare innehåll åt två begrepp. Staten är inte vilken grönsakshandlare som helst. Den ska stå för stabilitet och rättssäkerhet som beaktar såväl den enskildes som skattebetalarkollektivets intressen. Medborgaren är inte vilken kund som helst. Med medborgarskapet följer inte bara rättigheter, dessa rättigheter är villkorade och därtill kommer också medborgerliga skyldigheter.

  • Comments(0)//blogg.skronsakslandet.se/#post88
Next »