Skrönsakslandets blogg

Skrönsakslandets blogg

Om bloggen

I bloggen skriver jag tankar och reflexioner om politik, kultur och samhällsdebatt med grundinställningen "konservativ liberalism". Jag välkomnar kommentarer som stimulerar till reaktioner och debatt och ser gärna att Skrönsakslandets vänner bjuder in nya vänner.

Var ligger mitten?

PolitikPosted by Geson 14 Nov, 2016 00:04

Mitten på en gungbräda ligger där avståndet är lika långt till båda ändarna. Om de som sitter i varsin ända av brädan är lika tunga behöver man inte mäta för att hitta mitten. Den ligger på den punkt där det väger jämnt. Balanspunkten. Om däremot den ena gungaren är tyngre än den andra måste man flytta brädan för att det ska väga jämnt. Balanspunkten hamnar inte på mitten utan närmare den person som väger tyngst.

Att avgöra var mitten ligger i politiken är inte fullt lika lätt. Men man kan också här utgå från ytterändarna och de som befinner sig där. I politikens ytterändar finner vi populisterna. Högerpopulister (SD) och vänsterpopulister (V, MP och FI). De extremer som befinner sig bortom populisterna – nazister och stalinister – bortser vi från i det här sammanhanget. De befinner sig inte på gungbrädan, de saknar relevans i dagens politiska landskap i Sverige.

Om högerpopulisterna och vänsterpopulisterna vägde lika tungt skulle det vara enkelt att identifiera var den politiska mitten ligger. Men det gör de inte.

Vänsterpopulisterna har en helt annan tyngd än högerpopulisterna i dagens Sverige. Till att börja med förekommer knappast den pejorativa benämningen ”populist” när det gäller vänstern. För högerns del är beteckningen legio, inte bara bland politiska motståndare utan i hög grad även i den förment objektiva nyhetsförmedlingen. Och med en mer konnotativ än denotativ kulör. Vidare ingår ett av de vänsterpopulistiska partierna i minoritetsregeringen och ett annat utgör stödparti. Det högerpopulistiska partiet är däremot föremål för ”beröringsskräck” från övriga riksdagspartiers sida.

När det gäller media, särskilt den statliga radion och televisionen samt de stora dagstidningarnas nyhetsredaktioner, normaliseras vänsterpopulismen och dess ”värdegrund” ges ett aktivt stöd. Högerpopulismen beskrivs däremot i termer av hot och bristande insikter. Det resulterar i sin tur i att en mer högerinriktad nyhetsförmedling är hänvisad till s.k. alternativa media. Möjligen kan det också gälla en nyhetsförmedling som hör hemma i det politiska mittfältet.

Sammantaget betyder den stora skillnaden i tyngd mellan ytterpunkterna på den politiska gungbrädan att balanspunkten ligger långt till vänster om mittpunkten. Det som i en mer förutsättningslös politisk analys skulle uppfattas som mitten av skalan framstår i samhällsdebatten som långt till höger.

Att balanspunkten avviker från mittpunkten får i sin tur effekter för det offentliga samtalet. I en situation där de båda sidorna väger någotsånär jämnt kan bataljen vara hård, och inte alltid präglad av de goda argumentens respektfulla kamp. Det kan i stället handla om verbal knivkastning, kränkningar, övertramp och lögner. Men det är en strid på förhållandevis lika villkor. Presidentvalskampanjen i USA kan vara ett exempel. Men när styrkeförhållanden är ojämna ser det annorlunda ut. Från den dominerande sidan präglas ”samtalet” snarare av repression, som från den andra sidan möts av revolt. Som i Turkiet.

Att jämföra det offentliga samtalet i vårt land med de förhållanden som råder i Turkiet vore givetvis orimligt. Men obalansen i den politiska gungbrädan borde ändå väcka mer eftertanke och oro än som hittills varit fallet.

I slutet av 1800-talet rådde också en stark politisk dominans bland media. Det handlade då om borgerligt präglad press, liberal eller konservativ. Den gryende arbetarrörelsen saknade röst eftersom pressen företrädde motståndarna. August Palm grundade därför tidningen Social-Demokraten år 1885 som fick en mycket stor betydelse för socialdemokratins fortsatta framgångar.

I dag handlar informationsövertaget inte enbart om papperstidningar. Nätbaserade medier når många, men kan inte jämföras med det genomslag som TV har, i viss mån även radio. Vägen mot att föra det offentliga samtalet närmare mitten handlar om att mer brett nå ut med information som också speglar den bild som i dag kallas ”alternativ”. Att stödja utvecklingen av sådana kanaler bör därför vara en prioritet för var och en som känner oro för dagens situation.



  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.