Skrönsakslandets blogg

Skrönsakslandets blogg

Om bloggen

I bloggen skriver jag tankar och reflexioner om politik, kultur och samhällsdebatt med grundinställningen "konservativ liberalism". Jag välkomnar kommentarer som stimulerar till reaktioner och debatt och ser gärna att Skrönsakslandets vänner bjuder in nya vänner.

En annan näringspolitik

PolitikPosted by Geson 25 Nov, 2016 13:13

Säg ordet ”näringspolitik” och de flesta tänker på olika slags statlig interventionism. Kanske också på ”budgetsatsningar” där olika yttringar av näringsverksamhet välsignas med en variant av Danaës guldregn. Men så behöver det inte se ut, det finns en annan näringspolitik.

Näringspolitik vilar ofta på en grund av ekonomisk teori. Det finns många ekonomiska teorier, och de leder till helt olika slutsatser när det gäller politikens utformning. Adam Smith menade att det ”är den fria konkurrensen som driver bagaren att baka ett gott bröd, slaktaren att möra ett bra kött och bryggaren att brygga ett starkt öl”. Samtidigt varnade han för att näringsidkare ofta försöker sätta konkurrensen ur spel genom priskarteller och andra konspirationer. Joseph Schumpeter betonade betydelsen av att ineffektiva företag slås ut – s.k. kreativ förstörelse – för att lämna plats åt innovationer och entreprenörskap. Friedrich von Hayek visade sambandet mellan marknadsekonomi och demokrati, och kritiserade de teorier som förordar statlig interventionism och ekonomisk centralplanering.

Men det finns perioder när näringspolitiken har inspirerats av andra ekonomiska husgudar. Merkantilisterna såg på sin tid ett överskott i utrikeshandeln som det viktigaste målet, vilket ledde till att staten engagerade sig industriella och kommersiella projekt. Under 1930-talet sågs stora statliga infrastruktursatsningar som den viktigaste metoden för att bekämpa den ekonomiska krisen, bl.a. i USA och Tyskland. Och i vårt land fördes efter andra världskriget planhushållningsdebatten som utmynnade i en medelväg mellan socialism och kapitalism, den s.k. blandekonomin.

Den utan tvekan viktigaste näringspolitiska reformen i Sverige har nu drygt 150 år på nacken. År 1864 antog Riksdagen Näringsfrihetsförordningen och annan lagstiftning som innebar att skråväsendet avskaffades och ersattes av etableringsfrihet. Äran att ha drivit igenom reformen tillkommer främst finansminister Johan August Gripenstedt, och resultatet blev att Sverige på ett sekel utvecklades från ett av Europas fattigaste länder till världens tredje rikaste land räknat som BNP per capita.

100 år efter näringsfrihetsreformen tog dessvärre många det goda resultatet som en självklarhet och glömde vad som hade lett oss dit. En växande opinion krävde en allt starkare statlig kontroll över näringslivet. Apoteken förstatligades. Många ville att också läkemedelsindustri, banker och andra sektorer skulle tas över av staten. Ekonomer menade att teorin om naturliga monopol talade för att all bryggeriverksamhet borde samlas under en hatt. Och löntagarfondsförslaget ledde nästan till en ordning där merparten av den privata näringsverksamheten gradvis skulle överföras i allmän ägo.

Under 1980-talet svängde pendeln radikalt. Såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar genomförde en rad reformer som först kallades avreglering, senare omreglering eller ”better regulation”. En genomgående inriktning var att olika sektorer öppnades för etablering av privata företag och att konsumenterna erbjöds möjlighet att välja mellan olika alternativ.

Därefter har pendeln svängt igen. Konkrrensutsättning och valfrihet på tidigare monopoliserade områden har kritiserats, ibland med rätta och ibland utan grund. En förklaring är att minnet är kort. Nya generationer känner inte till timslånga ”taxi var god dröj” eller Televerkets arrogans när kunder klagade på felaktiga räkningar eller den tid det tog att flytta sitt abonnemang. Men det är sant att det finns problem, och ofta hänger de mer samman med otillräckliga eller felkonstruerade regelverk än med valfriheten som sådan.

I dag känns hotet mot näringsfriheten starkare än på länge. Röster höjs för återreglering, subventionspolitk och protektionism. Alternativet är en annan näringspolitik, som tar sin utgångspunkt i de principer som kännetecknar en decentraliserad marknadsekonomi.

1. Näringslivet har till ändamål att förse konsumenterna med de varor och tjänster som de efterfrågar. Ett framgångsrikt näringsliv skapar en bas för beskattning och sysselsättning för arbetskraften, men det är inte dess primära syfte. Företagen är till för medborgarna, inte tvärtom.

2. Vinst innebär att ett företags intäkter överstiger kostnaderna. Utsikterna till vinst är den drivkraft som lockar företag att etablera sig och investera. Men det företag som har högre kostnader än intäkter bör lämna marknaden för att ge utrymme för dem som är effektivare och är bättre på att möta konsumenternas önskemål.

3. Företagande är en riskverksamhet. Vinst är en möjlighet, men det finns inga garantier mot förlust. Därför bör stat och kommun inte riskera skattebetalarnas pengar genom att bedriva näringsverksamhet på områden där privata företag har förutsättningar att ge konsumenterna det som de önskar.

4. Tydliga och långsiktiga spelregler är en förutsättning för en framgångsrik näringsverksamhet. Konkurrensutsatta marknader som ger konsumenterna möjlighet att välja bör alltid vara ett förstahandsalternativ. Men även på sådana marknader krävs ett regelverk som sätter ramar. Konkurrensen måste ske på lika villkor och konspirationer för att sätta konkurrensen ur spel måste motverkas. På områden där valfrihet inte går att skapa är det statens uppgift att se till att monopolet inte utnyttjar sin makt till nackdel för konsumenterna.

Sverige behöver ett alternativ som konsekvent kämpar för en liberal ekonomisk politik.



  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.